Ena sekunden svävar man på moln andra dyker man långt ner i leran.
Vardagen är som en spegelbild av varandra, raka motsatsen från dag till dag. Men de är väl de som är själva nöjet igentligen, att den ena dagen inte är den andra lik. Nakdelen är väl att de mindre bra dagarna är fler än de lyckliga. Först kommer en lycklig stund, sen kommer det ett gäng tragiska innan de kommer en lycklig igen. Kunde väl önska att de fanns fler lyckliga stunder, man de kanske vänder med vinden i framtiden. Man kan ju alltid hoppas. För  än så långe har de vart brist på glada stunder, fast dom som vart har varit enorma!