Dikter

Så nu var mina dikter till svenskan klara.
Så skönt att för en gångs skulle vara klar med något i tid.
Så här blev de iallafall:



Duvan

Jag hade sagt att de var dig jag ville ha, att du en dag skulle bli min
Nu har tiden gått och vad har hänt, inget förutom att du har fått mig på fall
jag har fallit för dig som löven faller av träden på hösten.
Så som häggen blommar på våren och fågelkvittret sjunger i örat.
När mina ögon stängs är det dig jag ser, när jag ser är det ditt namn som ekar i mitt huvud.
Och ingen, ingen kan förstå hur mitt liv är nu, totalt förvirrande, helt utan både start och slut.
Det enda är frågan Varför?
Varför har jag inte tagit tag i dig och gjort dig till min, jag hade dig, du ville ha mig, men de slösade jag bort.
Tack vara min osäkerhet, min vanliga tanke att tiden är lång, men den går och går och tillslut är den framme vid slutet
Med gråten i min hals och tåren i ögat tänker jag tillbaka på tiden med dig och kommer aldrig att glömma dig.
Du kommer vara min duva, flygande i mitt huvud, precis lika ung och vacker som dagen du fastnade i mitt öga.



Orättvisa

Oro, vrede, rädds och hat inuti mig det finns.
Ända sedan barnsben har rädsla och oro varit min vardag.

Rädd att du ska försvinna, försvinna från jorden, lämna mig kvar i bitar och i tårar.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, ingen kan de ta ifrån mig.
Du alltid har mig stöttat, funnits där och tagit min hand när mitt ben svikigt.
Orättvisa är världens ondska, och den har fallit över dig, som jag älskar.
Du mig till jorden gjorde,

Varför du då få lida av orättvisans ondska.
Jag önskar jag dig kunde hjälpa, med mitt liv jag skulle kunna sätta.
Medicin, önskan, pengar inget kan få dig frisk och mitt liv blir för alltid.
ORO  VREDE  RÄDSLA  OCH  HAT !




Till vilken mening

Vad gör man när all tro är borta, när allt känns värdelöst.
När de känns som livet är bestämt att vara ett helvete.
Och när ett lite ljus syns, varar inte de länge innan mörkret och ondskan slukar det.
När man inte längre finner någon mening med livet, är de då värt att leva?
Till vilken mening, de väntar ändå bara olyckliga slut.
När de inte finns någon menig att vakna, de finns ingen glädje som väntar när du vaknat.
Det ända som väntar en är sorg sorg och åter sorg.
Vad är de då för mening med att lev, när de ända som väntar är obehagligt.
Du lever med ett glatt yttre för att inte oroa din omgivning med inuti är du helt tom.
Allt du ser är mörker hur ljust de än är, du ser enbart mörker.
Allt som ivanliga fall gör dig glad märker du inte av.
När alla andra sover ligger du själv och tänker på livets mening!
Och när du inte kan komma på vad ditt liv har för mening är de kanske lika bra att ditt liv tar slut!


KOMMENTARER


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: