Det kallas livet

Nu är allt fixat, jag bor i ett tillfälligt boende på en annan gata, som lyckligtvis blev i samma trappuppgång som Stina och inte nog med de utan oxå på samma våning där de just nu bara är vi som bor, väldans trevligt!
Allt med polisen är oxå klart, så nu är det polisanmält, får väl se vad som händer härnäst, polisen skulle höra av sig i slutet av veckan. Usch suck jag orkar inte med de här igentligen, har redan så mkt å tänka på, just nu när mitt liv hemma i Gävle faktiskt börjar se lite ljusare ut så kommer det här. Jag som redan är tillräkligt rädd för mörker och för att vara ensam, de här hjälper ju inte precis. Jag försöker gömma det och glömma det, men de finns där inom mig, känslan i just de ögonblicket då jag ser hans arm försöka ta tag i mig. Usch låt mig glömma!
Skit på skit på skit hela tiden, men de var en som sa att de faktiskt kallas livet, men med mer elr mindre otur, jag lär ju ha ett liv med maximal otur. Men de hade iallafall kunnat vara värre jag får tänka så.

KOMMENTARER


gumman! finns här jag.

2009-02-02 // 10:39:33
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: