Det är svårt att sätta sig in i tanken att jag har misst min mamma, jag kan inte acceptera att detta faktiskt har hänt... Att din långa kamp är slut & att du nu får vila ut. 15år av kamp mot cancer, 15år av ren vilja att finnas vid vår sida, jag känner ingen människa med sådan vilja som du & jag känner ingen mamma som värdesätter sina barn så högt som du. Du fanns alltid vid vår sida, stöttade oss & visade vad som var rätt. Att växa upp med dig var en otrolig trygghet, du fick en att känna sig säker, en känsla som många barn får växa upp utan. Hela ditt liv kretsade kring oss & sen finns det mammor som bokstavligen skiter i sina barn & dem händer inget ont.... Världen är så fruktansvärt orättvis... En mer kärleksfull mamma finns inte!

Och ända sedan du lämnade mig har min trygghetskänsla försvunnit.. jag känner mig osäker & rädd. jag vet inte hur jag ska tackla mig själv & hela situationen, jag känner mig för första gången i mitt liv otrygg, jag känner mig rädd & framför allt vilsen. Jag behöver dig mamma, jag är inte redo att stå på egna ben riktigt än, jag är inte redo att bli så vuxen, jag är faktiskt bara 21år.... Jag behöver dig som visar mig vägen.

 

Men jag ska ta tag i mig själv & växa som person, jag ska ta mig & mina syskon igenom det här, vi skall kunna lee igen & vara glada, vi ska skratta & uppleva saker tsm, vi ska ta världen med storm. Du ska få sitta där uppe & titta ner på oss & se att vi njuter av livet igen & vi ska göra så du får något roligt att titta ner på & att du får känna dig stolt.

 

Du var inte rädd för att dö, de har du sagt. Men din stora fasa var att se oss ledsna, du var livrädd för att se dina barn gråta, du ville alltid att vi skulle vara glada. Du kämpade så länge, du trodde på att det skulle gå att lösa, de fick dig att klara av att kämpa vidare... Men nu får du vila & du slipper ha ont.... Din kamp mot cancern är slut men du gav den en riktig fight...


Min kära lilla mor <3