går tiden verkligen framåt eller står jag still

Livet går vidare, man lever vidare, dagarna går & jag kan inte förstå att jag levt över 6månader utan dig... Tiden går så otroligt fort samtidigt som den står still. En konstig känsla men kan inte beskriva den på ett bättre sätt.
 
Vist lever jag, jag skrattar, jag gör roliga saker, jag är glad, men hela tiden har jag en tyngd inom mig, något som är jobbigt att bära & det är saknaden efter dig mamma. Den bär jag med mig vart jag än går, vart jag än befinner mig eller hur glad jag än är, så finns den där & jag saknar verkligen dig.
 
För när jag är glad så vill jag berätta det för dig men det kan jag inte & samma sak är det när jag är ledsen då vill jag sitta i ditt knä å gråta men det kan jag heller inte... Det spelar ingen roll på vilket humör jag är på, du finns ändå i mina tankar. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna leva ett liv utan dig vid min sida mamma, men på något konstigt sätt så lever jag ju faktiskt fortfarande... Dock med en stor saknad av dig, men jag lever & jag tänker fortsätta göra det. Jag vill inte lägga mig ner & ge upp, du gav aldrig upp. Om du hade lagt dig ner & struntat i livet när du blev sjuk hade vi inte haft våra underbara 21 år tillsammans som vi faktiskt fick.
 
Du levde ditt liv för oss, för mig, Elin & Rickard... De vill jag att alla ska veta, att vi hade världens bästa mamma & hon bevisade verkligen för världen att man aldrig ska ge upp & hon visade hur mkt en mor SKA älska sina barn. Hon fanns där för oss jämt, ställde upp & ville att vi skulle se världen. Hon ville helt enkelt vårat bästa jämt, hon levde inte för sig själv utan hon levde för OSS.
 
 
Nu är det vi som lever för varnadra, vi ska föra din livsfilosofi vidare mamma, nu är det vi som LEVER för dig

KOMMENTARER


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: