jag kan inte ens beskriva för mig själv hur jag känner & mår just nu, vill bara bort bort bort. men ändå inte, det löser inga problem att rymma från vardagen. jag måste lugna ner mig, men hur lätt det än låter är det omöjligt. det ända jag tänker på är det du sa till mig, det gjorde så ont. en klump i mitt hjärta har bildats & sitter där helt omöjlig att få bort. jag är så rädd för morgondagen. mitt liv är som på en tråd, brister något störtar jag. minsta lilla grej kan bli jätte stor för mig. allt runt mig just nu är som kaos. för att jag ska lyckas hålla upp det, få fram glädje måste jag ha allt i en balans, faller något över kanten blir det som ett kaos. jag vet inte ens vart jag har mig själv...