Inatt drömde jag om dig, jag drömde att allt var som vanligt. Att vi satt i soffan & kollade på CSI som vi brukade, jag hörde din röst så tydligt, precis som att det var verkligt. Din röst ifrån drömmen går runt runt i mitt huvud, jag vill så gärna att drömen ska bli verklig... Det kändes så verkligt, det gjorde verkligen det. När jag vaknade kände jag mig lycklig, jag var glad, kroppen kändes lätt igen & jag hade ro i kroppen. Det varade bara i några sekunder efter att jag slagit upp ögonen, då blev jag påmind om verkligheten, den hemska verkligheten, jag ville bara somna om igen & träffa dig...

Jag lever i min värsta mardöm som jag inte kan vakna ur... Jag vill bara att det här ska vara en dröm & att jag ska vakna snart.. Ingen ska behöva känna den saknad som jag gör efter dig, du var min mamma, min förebil & min trygghet. Utan dig är allt så kallt & trist, visst jag skrattar, jag ler men innerst inne är jag trasig & ledsen. Jag försöker intala mig om att inget blir bättre om jag går runt & tycker synd om mig själv, men ibland kan jag inte låta bli att tycka att det är så jävla synd om mig & att jag har det värst av alla här på jorden....

 

Så mkt val & så mkt beslut som måste tas, jag blir yr, jag vill bara ha allt som jag en gång hade.... Nu till jul så frågade människor mig vad jag önskade mig & jag kom faktiskt inte på något som jag inte hade. Och nu har jag nästan inget av det kvar..... Alla mina älskade djur bara skingras åt olika håll, djur som jag har växt uppp med, familjemedlemmar har dom blivit & nu ska alla bara iväg ifrån mig & jag kan inte göra något för det är det ända  rätta... Jag har ingen möjlighet att behålla alla, det finns inte en chans.

Det känns som om alla ser det som en enkel grej att leta nya hem åt dom, att det är en självklarthet & att det inte är nå smärtsamt alls. Men de människor som känner den riktiga Hanna vet hur nära hjärtat jag håller mina djur, dom är en så stor del av mig & jag hoppas att folk stöttar mig i mina val som jag gör för alla & öven mina val över dem som jag kommer behålla. visst jag blir fast men det är inte så att jag blir låst för resten av mitt liv, jag får försöka få det att gå ihop, jag klarar helt enklet inte av att skiljas från alla. Dom står mig för varmt om hjärtat!

 

Två av katterna har nu flyttat, först var det Moody som flyttade till Mora & sen Kiwi som flyttade till Ockelbo. Båda pojkarna verkar har gjort sig hemmastadda i sina nya hus & de verkar komma bra överrens med sina nya ägare & familj.

Fick ett samtal i förra veckan från Mora & allt var bara bra, Moody hade anpassat sig super bra, han var nyfiken på allt som dom gjorde & hade varit ut en sväng. Dom var super nöjda med honom & han verkade vara lika nöjd över sin tillvara som dom var med honom.

 

Kiwi har ju som jag skrivit tidigare flyttat till ockelbo hem till mammas barndomskamrat Kristina, vi har haft nästan dagligkontakt sedan han flyttade & allt verkar gå kanon. Han busar med deras hundvalp & har hittat en favoritplats uppe på en byrå där han ligger & spanar över köket & ut genom fönstret. Han ska snart få testa på att gå ut han med.

 

Jag blir så glad när jag hör hur bra det går för mina små katter i sina nya hem, dom står en så varmt om hjärtat & man vill verkligen att dom ska få det bra. Dessa två pojkar har iallafall lyckats bra & kommit till två super fina hem, det känns så underbart skönt.

 

Men det finns fortfarande katter kvar som letar efter nya hem, några av dom kommer här:
Är ni intresserad eller känner någon som är intresserad, hör av er till [email protected]

TINDRA:
6år, steriliserad,avmaskad & IDmärkt.
Vill komma till ett hem där det inte bor någon katt sedan tidigare, har varit frisk & kry i sitt liv, är van med hundar/folk, är en van utekatt & måste komma till ett hem där hon kan gå ut.
Blir 1år nu i mars, steriliserad, IDmärkt, vaccinerad & avmaskad.
Väldigt social & trevlig honkatt, född på en bondgård i skåne. Van med hundar. Lite vana att vara ute

Idag är en sån dag då allt känns lite extra jobbigt & tufft, en sån dag då jag bara har lust att dra täcket över huvudet & ligga kvar i sängen hela dagen. Tårarna rinner ner för kinderna med en jämn ström & det svider i ögonen för att man har gråtit för länge. Det är dessa dagar man verkligen inser hur oerhört saknad du är, du fattas mig så fruktansvärt mkt mamma & jag är traskig utan dig. Det är dessa dagar man plågar sig själv lite extra genom att kolla på gamla bilder & lyssna på sorlig musik, men ibland måste bara alla tårar & känslor få komma ut.

 

Jag tänker på dig hela tiden, på allt vi gjort tillsammans, du har visat mig världen, du har släppat runt mig genom nästan hela sverige, från Lappland till Skåne. Du har lärt mig så otroligt mkt & visat mig ännu mer. Vi har rest, sätt andra länder, utforskat olika kulturer & tittat på kulturella ting i dessa länger. Det uppskattades inte så mkt från min sida just då, när jag tyckte stranden var mer lockande men så här efter är jag så otroligt tacksam att du var så envis, tack vara dig har jag sätt så mkt som många aldrig kommer se.

 

Jag satt för mig själv här hemma & började tänka på att jag aldrig mer kommer få höra din röst, jag kommer aldrig mer få höra ditt värmande skratt  eller känna dina värmande kramar. Jag kommer aldrig någonsin igen få krypa upp i din famn i soffan & bara luta mig mot dig, jag har ingen att ta hand om länge, det känns så otroligt tomt att inte ha någon att ta hand om, saker jag tyckte var jobbigt förr saknar jag så otroligt mkt nu. Jag saknar att ta hand om dig, att hjälpa dig med alla saker, jag saknar att laga mat till dig & höra dig säga att jag är din mästerkock. Jag saknar ditt tjat på mig när jag var slö & jag saknar hur du kunde skrika på mig när vi bråkade men mest av allt saknar jag att höra dig säga att du ÄLSKADE MIG, när jag inser att jag aldrig mer kommer höra dig säga de orden fryser jag till is & tårarna strömmar ner för kinderna & jag ser knappt vad jag skriver just nu för det är alldeles suddigt framför ögonen. När jag ser mig skriva aldrig mer, vill jag bara sudda ut det & intala mig själv att jag har fel, men jag kan inte lura mig själv, det är sanning. Jag kommer aldrig mer få höra din röst live, jag har en film på mobilen som jag brukar titta på varje dag bara för att få höra dig prata & höra dig skratta. Är så otroligt lycklig över att jag har denna film på telefonen där du både pratar & skrattar den är värd så himla mkt för mig. Lyssnar på den dagligen för att inte glömma bort hur din röst låter.

 

 

Första katten har flyttat nu också, det blev fina Moody som fick flytta till Mora. Känns bra eftersom man kanske kommer få träffa honom i framtiden då han har flyttat till mormors brors grannar. Hoppas att han har det bra, men det tvivlar jag inte alls på.

Moody på bilden :