Det är mkt som händer hela tiden just nu... Varje dag har nya måsten & nya saker att ta tag i.. Imorgon är det möte med prästen inför begravningen, bestämma hur den ska vara, i vilken ordning allt skall komma, vilka psalmer som skall användas & vilken musik som ska spelas.... Fy imorgon kommer verkligen begravningen kännas verklig, har på något sätt skjutit den ifrån mig, jag vill inte planera min egen mammas begravning redan, jag ville inte planera den när jag är 21år & mamma var 53år. Det är för tidigt....

Jag hade så mkt som jag ville uppleva tillsammans med dig, jag ville växa upp med dig... Det är så mkt som du missar, du får aldrig se mina syskons student eller fira deras 18årsdag, du får aldrig se hur vi bygger upp våra vuxna liv, du får ALDRIG bli mormor något som jag vet att du verkligen ville uppleva & jag vet att du hade varit en underbar mormor. Jag tycker synd om dina barnbarn som aldrig får träffa dig, jag tycker synd om alla människor som inte fick lära känna dig & uppleva den värme som du delade med dig utav.

 

Men du finns i både mig, Elin & Rickard, du lever vidare i oss.... Jag ska aldrig glöma dig & jag ska aldrig göra dig besviken, du är en del av mig, som min egen skyddsängel. Det gåt inte att beskriva med ord hur mkt jag saknar dig & hur ont det gör inom mig när jag vet att jag aldrig mer kan krypa upp i din famn när jag är ledsen, aldrig mer skratta så tårarna rinner tsm med dig, aldrig mer få bråka med dig, aldrig mer kommer det stå att mamma ringer på mobilen & aldrig mer kan jag säga att jag älskar dig & få ett svar tillbaka.....