Stress, vad är det ?!
2013-03-26 13:49:16
Allmänt
Stressar sönder mig själv, det är så mkt som jag känner mig stressad över just nu. Men framför allt så tynger mammas radhus mig, känner mig så sjukt stressad över det, alla vill bara att vi ska ut ur det så fort som möjligt. Vilket jag såklart förstår, men bostadsföreningen & bouppteckningsmannen måste även förstå att jag (vi) har ett annat liv också än att bara hålla på med allt det här. Jag har ett jobb inne i gävle, mina syskon går i skolan & vi gör så gott vi kan. Men en sak kan jag lova er, det finns en hel del att städa & rensa ut ur ett hus som man bott i sedan 1999. Lager på lager kanske man ska kalla det, det plockar man inte ur på en dag precis. Men vi försöker göra alla nöjda.
Jag vill bara att det här ska vara över, jag vill starta om på nytt inne i stan i min längenhet & inte behöva tänka på att fixa klart med huset. Det är inte bara de att det är jobbigt att städa & plocka, utan det är en känslomässig terror att hålla på och plocka med allt & slänga massa saker... Allt påminner om henne, allt påminner om mamma. Jag hittar teckningar som jag ritat som hon har sparat som jag inte hade en aning om, jag hittar dagböcker hon har skrivit när vi var små, jag hittar brev hon skickat till mig när hon varit bortrest allt sånt har hon spart, det hade jag ingen aning om, bästa mamma! Jag saknar dig så mkt....
Så varje gång jag sätter min fot i det här huset är det som att någon slår ner mig, jag får ont i magen, ögonen bränner & jag får svårt att andas, denna plats har alltid varit min trygghet & mitt hem. Nu känns det som ett tomt skal som jag bara vill rymma ifrån, jag blir psyksikt sjuk av att vara här....
Så varje gång jag sätter min fot i det här huset är det som att någon slår ner mig, jag får ont i magen, ögonen bränner & jag får svårt att andas, denna plats har alltid varit min trygghet & mitt hem. Nu känns det som ett tomt skal som jag bara vill rymma ifrån, jag blir psyksikt sjuk av att vara här....
Det är så många minnen, så många lyckliga samt hemska... Det var i de här huset din sista dag var, det var i denna hall som ambulansen hämtade dig, det var det här hemmet du aldrig fick komma tillbaka till... Utan dig här är det inget hem utan ett kallt skal som plågar en. Det är när jag sätter min fot här som jag bara gråter, det är då livet känns meningslöst & det är då jag känner för att ge upp...
Jag vill inte härifrån för att glöma, utan jag vill härifrån för att gå vidare. Jag kommer aldrig glöma, du finns inom mig, du är med mig jämt i mina tankar & du är alltid den första som dyker upp i mitt huvud om jag vill berätta något som hänt. Du kommer alltid att vara min nummer ett, även om du inte längre går här på jorden så tror jag att du hör mina tankar så jag brukar berätta saker för dig på de sättet. För jag tror du finns med mig, det måste jag tro för att orka, även om du inte är synlig så vet jag att du finns där....
Lång dag idag, först engelska lektion inne i stan, sen ut till bergby för att packa & rensa, för att sedan åka tillbaka till stan & förbereda sig för ett stängningspass på jobbet, hemma igen tolv/halv ett ikväll. En likadan dag väntar mig imorgon.... Livet är bra underbart alltså....
Jag vill inte härifrån för att glöma, utan jag vill härifrån för att gå vidare. Jag kommer aldrig glöma, du finns inom mig, du är med mig jämt i mina tankar & du är alltid den första som dyker upp i mitt huvud om jag vill berätta något som hänt. Du kommer alltid att vara min nummer ett, även om du inte längre går här på jorden så tror jag att du hör mina tankar så jag brukar berätta saker för dig på de sättet. För jag tror du finns med mig, det måste jag tro för att orka, även om du inte är synlig så vet jag att du finns där....
Lång dag idag, först engelska lektion inne i stan, sen ut till bergby för att packa & rensa, för att sedan åka tillbaka till stan & förbereda sig för ett stängningspass på jobbet, hemma igen tolv/halv ett ikväll. En likadan dag väntar mig imorgon.... Livet är bra underbart alltså....
KOMMENTARER