Sitter i skolan nu.. Har ledigt tills kvart i 4 ! ^^ känns en anning segt att sitta här så långe och inte göra något, men jag ska ta mig i kragen och plugga rester, de behövs kan jag lova. Känns som jag har så mkt så jag själv inte hänger med på allt. Och de är ju inte bara de jag inte har gjort jag har kavr utan även allt som jag får hela tiden, börjar känna en viss panik stiga inom mig. Inte bra ! Men men jag får ta och se till att jag får lite gjort ! För de är ju inte jätte stora saker som jag har kvar men de är såna här små jobbiga saker som man aldrig börjar med, bara för de känns så oviktigt och enkelt, sånt som man tänker att man kan göra under en kväll men som aldrig blir av. Sen har jag ju mitt jäte prov i genetik oxå. Känns tungt men ska göra det om en vecka så de ska bli skönt när de är över slippa tänka på de lixom. idag ska jag också göra två rest prov, ett lagar om djurhållning och ett i engelska gramatik, vilket jag oroar mig för riktigt mkt, eftersom min starka sida inte är engelska och jag har haft det kvar sen i ocktober, så de är väl dags att bli av med det. Det ända problemet är att jag inte har pluggat något, skulle gjort det igår men de blev inte av somna istället framför Tv:n så jäkla slut var jag igår, men kan faktiskt inte förstå varför, eftersom jag inte gick och la mig så enormt sent. Men alla har väl sånna dagar ibland. Men nog tjatat om skolan nu.

Livet i allmänhet är väl kanske inte på topp just för tillfället. Känns konstigt att vara nere i Forshaga när mamma är hemma i Gävle och mår dåligt och jag vet att honbehöver min hjälp även om hon säger att hon inte gör det. Och det känns tungt, de tynger lixom ner en hela tiden tanken på att hon har de jobbigt. För jag vill ju bara att Cancern ska minska, och på något sätt har jag fått för mig den inte gör det när jag är här nere för då får hon göra så mkt mer hemma, för när jag var hemma hos hjä,pte henne, var de ju jag som hjälpte henne gå ut med hundarna, städa, laga mat, städa och fixa uppe på kleniken och sånna saker, nu känns det lixom som om hon sliter för sig själv utan hjälp. Men hon vill inte att jag kommer hem, för de har jag frågat henne. För hon vill bara att jag ska ha det bra och vara där jag helst vill vara och de är ju här nere. Ibland känns det som om hon bara säger så för att inte göra mig orolig, och när jag frågar henne hur hon mår känns det sopm om hon säger att det är bra fast det inte är så bra som hon säger. Så jag vet inte vad jag ska tro. Och prata med något om det känns hopplöst , jag brukar kunnaprata med personer om allt, men de här är en sån sak som verkligen är så jobbig för mig så vill inte dela med mig av den ! Även om jag ibland skulle vilja !