min midsommar blev en riktigt traditionell  midsommar a la lingbo med släkten. God plockmat,  hela tjocka släkten samlad,  5kamp, jordgubbar,  rose, eldning i ringen, bad i tunnan (dock hoppade jag de), uppe långt in på småtimmarna & hundarna sprang fritt med alla andra hundarna. 

 

Så mysigt & roligt att alla hundarna går ihop & kan leka tsm.  Resten av helgen har varit lugn,  umgåtts med släkten, lagt i bryggan i sjön & ätit god mat. 

Påvägen hem till stan igen, åkte vi förbi mammas grav & lämnade en bukett med sommarblommor. Berättade för henne hur mkt jag saknar henne & att sommaren inte är densamma utan henne.  

 

Hemma i stan igen tog jag med mig hundarna & syster upp till klubben & körde ett kort agilitypass & sen en springtur hem på 3,5km. Kände att jag behövde röra på mig efter helgens inte allt för nyttiga intag i mat & dryck väg.  

 

 

jag känner hur jag ryser i kroppen & att tårarna bränner i ögonen, av att se lycka. att se lycka får mig att vilja gråta. tårar av glädje för andras lycka.

sen min mamma gick bort, blir jag så rörd av lycka. att se människor lyckliga får mig att vilja gråta, fast av glädje för att andra känner lycka. jag vet hur viktigt det är att vara lycklig, har man varit riktigt lycklig klarar man även av att bli riktigt olycklig. & jag vet även att någonstans i mörket finner man ett sätt att hitta lycka igen. 

 

såhär i studenttider är det lyckliga ungdomar & stolta föräldrar överrallt. de får mig att tänka tillbaka på min tid i gymnasiet, tänk så mkt som har förändrats sedan dom åren. 4 år sedan jag stod där, vrålade & för stunden var problemfri, lyckligast i världen & full av förväntan. 

mina tre år i karlstad på forshagaakademin var verkligen mina livs år på ett sätt. 16 år, flytta ner till karlstad tsm med min hund & lämnade föräldrarna kvar i gävle. fick lära mig ansvar, att pengar inte ramlar ner från himlen & att det är jag som bestämmer vart mina begräsningar går. jag träffade underbara männsikor & fann mig själv fast i en annan person, Stina som kom att bli en av mina närmaste vänner. 

 

efter studenten har inte allt blivit som jag tänkt, jag kämpade mot mammas sjukdom,  vilket styrde mitt liv en del. jag ville alltid finnas vid hennes & mina syskons sida. vi kämpade tillsammans men förlorade tillslut mot cancern & jag förlorade mina trygghet i livet, min vägg att luta mig mot & min vägvisare. nu drygt 1,5år sedan du blev en ängel känner jag att mitt liv har börjat komma tillbaka. jag kan känna mig genuint lycklig, jag känner att den här känslan av lycka, späning & förväntan på livet som jag hade den där dagen när jag sprang ut på skolans trapp i Forshaga börjar komma tillbaka & för första gången på 4år känner jag att jag är nyfiken på vad framtiden har att erbjuda mig .