Min värta natt någonsin, har bara gråtit å gråtit och inte sovit en sekund. Mammas besked om att de var nå konstigt med cancern gjorde mig så extremt rädd, fick panik, tårarna bara spruta och jag blev ja de går inte änns att förklara hur jag känner mig. Sitter här med röda svulna ögon och tårarna kommer då och då än. Åh de svider nå extremt i ögonen... Och nu blir det att¨åka ner till Forshaga, får se hur det går, vet inte om ja klarar att bo ifrån mamma nu när allt är som det är. Men hoppas med  all min kraft som finns kvar att jag ska klara det, för jag vill ju inte lämna Forshaga. Ja nu är det bara å vänta på att mamma får en tid på rönken för att se va de  är som inte står rätt till, de kan vara så lätt som bara en inflamation runt om till någon som jag inte änns vågar tänka på. Men blir så jävla arg hon ska väl inte behöva köa för det, hon kunde väl ha fått tagit rönken redan igår när dom såg att något var fel.
Så ja just nu är mitt liv rätt så meningslöst...