Hej vännen min!
Som du säker redan vet är jag seg, har dåligt minne och ska alltid göra allt i sista sekunden. Så brevet jag skulle skicka till dig blev aldrig postat, vilket jag faktiskt nästan själv hade kunnat sätta pengar på förra veckan. men men finns inget att göra åt det nu, sitter hemma hos min far och brevet ligger hemma hos min mor 3 mil bort på mitt rum någonstans och icke är klart, och att låta henne leta reda på de är ingen större hitt då. Så vi glömmer brevet och siktar på dina presenter från Thailand, satan va jag ska hitta nå fint till dig, du anar inte! En underbar person som du ska ha underbara presenter. Så måste de ju vara elr hur, ja för hur skulle de annars se ut. Men i vilket fall som helst så tänkte jag iallafall skriva lite här till dig istället för de var nämligen de som fanns i brevet som aldrig blev klart.. Innan du fortsätter läsa sätt på Give into me med Takida.

Min vän !
Satte just på "give into me" med Takida, den låten ha vi fan blivit vänner till. Vi lyssnade alltid på den i början på din dator, de var under den tiden som du upptäckte mitt data beroende, hur jag lixom fastnar i den å glömmer allt runtomkring. haha, jag undrar hur många gånger du blivit galen över det, ett exempel är ju när ja skulle passa diskvattnet, ja varken du elr jag har väl glömt hur de sluta! Tänk alla minnen vi skapat tillsammans vännen, de är fan hur många som helst, lika många som andra skapar under 10 år det har vi skapat på ca 1 år, de är fan otroligt. Och mer ska de bli, tänk bara på våra planer om skara där vi ska plugga till djursjukvårdare. Kan de bli bättre. Det känns som jag har kännt dig hela mitt liv, seriöst jag kan inte förstå att det typ bara är ca ett år som vi vart riktigt bra vänner. Helt otroligt! Tycker då iallafall jag. Du förstår alltid när man behöver prata, och du dömer aldrig en för hur man känner även om du tycker de är en skum grej ställer du upp och är förstående. Man känner sig så trygg med dig vännen. Du har lärt känna mig under den perioden som jag har haft det väldigt tuft, då mitt liv i princip vart helt jävla åt helvete. Men varje lite sekund som jag tillbringat med dig så har du alltid fått mig att bli glad, känna att det finns ett hopp och att jag inte ska ge upp, utan att istället fortsätta hoppas. Du gör inget speciellt du är bara den du är och du sprider glädje runt dig. Utan dig ja hur hade skolan å de gått för mig då, ja seriöst åt helvete tror ja. Har dig att taka vännen! Och nu dom senaste veckorna i Forshaga har ju vart hur skoj som helt, jag har ja man kan nästan säga bott hos dig. Hur mkt vi än umgås tar aldrig våra samtalsämnen slut, och när vi skilljs åt vi folketshus, du vänder å går tillbaka till bruksgatan och jag fortsätter framåt mot gejiersgatan så fortsätter de på sms. Haha, vi är fan inte normala på en fläk vännen, men de är de som gör oss speciella. Din pressent var som ett stort tack för att du fått mig att vara glad och inte helt nere under min tuffaste tid, om du bara viste va de har gjort skillnad. Så tack vännen för att du finns vid min sida. Nu åker ja till Thailand och kommer inte träffa dig på jätte länge, kommer sakna dig så oerhört mkt så du anar inte. Men som start på de nya året ska ja komma upp till norrland och hälsa på dig, vilket kommer bli GRYMT, de är de ända jag tänker säga om de! En sista sak jag ska säga innan detta "brev" är slut är:
-DU ÄR UNDERBAR VÄNNEN MIN !