Jag vet att du inte kan läsa här, de är så när man ligger efter i den tid man lever. men måste ändå skriva av mig, för helt seriöst du knäcker mig totalt vad ska jag göra för att få dig att förstå att jag inte är någon "slagpåse" som du kan ta ut din vrede på, jag orkar faktiskt inte det... hur du ens kan säga såna saker till mig, förstår du inte att de går rakt in i mitt hjärta & svider så enormt att tårarna börjar rinnna ner för mina kinder, jag gör allt du ber om men du ser inget, hur kan du inte se det...  jag blir så upprörd att jag skulle kunna göra vad som helst, får lust att supa mig stupfull bli hög på något jävla piller men samtidigt får jag lusten att bara försvinna från alla, bara lämna allt & försvinna förevigt. 

Att min mobil inte fungerar gör ju inte saken bättre, men bara så du vet funderar jag faktiskt på att göra som du sa åt mig den här gången att låta dig vara, inte komma hem, Det kanske blir bäst så...