Jag vet inte vad det är, har lixom en känsla av oro i kroppen hela tiden & tårarna bränner i ögonen, jag får verkligen kämpa för att hålla dem tillbaka. Känns som jag håller på att gå mot ett mörker, ett mörker som jag inte vet någonting om. Jag har tre månader kvar av mitt liv som "barn" och vad händer sedan efter studenten. Jag ska lämna så mkt & vet inte vad som väntar mig. Känner en otrolig press på mig själv när det gäller skolan & betygen, vill inte göra någon besviken, höra att missnöje när betygen visas, men sen är jag inte mer än människa jag heller, gör verkligen mitt bästa i alla lägen men ibland räcker det inte till.... Men det kan vissa inte förstå.  Att läma Forshaga kommer bli bland de värsta jag gjort i hela mitt liv. En del av mig försvinner samtidigt som ett kapitel i mitt liv tar slut. Tanken är skrämmande... Jag vill inte skiljas från mina vänner, folk säger att vi kommer träffas även efter studenten & visst de är klart vi kommer, men vad är ca. två gånger om året mot varje dag som nu....  Jag ska flytta hem till mina föräldrar efter att ha bott ensam i 3 år, bara de gör mig vättskrämd, hur ska jag klara av de. Jag har mitt eget liv nu & de kan inte ni komma & styra över. Jag är VUXEN bara de låter helt sjukt. Jag bor ihop med min pojkvän idag, om tre månader bor vi i olika städer, med flera mils avstånd. Jag har ingen aning om vad som kommer hände med någonting.....  Hela mitt liv är ett ända stort frågetecken & jag känner inte igen mig själv. mina tankar skrämmer mig!