Idag är en sån dag då allt känns lite extra jobbigt & tufft, en sån dag då jag bara har lust att dra täcket över huvudet & ligga kvar i sängen hela dagen. Tårarna rinner ner för kinderna med en jämn ström & det svider i ögonen för att man har gråtit för länge. Det är dessa dagar man verkligen inser hur oerhört saknad du är, du fattas mig så fruktansvärt mkt mamma & jag är traskig utan dig. Det är dessa dagar man plågar sig själv lite extra genom att kolla på gamla bilder & lyssna på sorlig musik, men ibland måste bara alla tårar & känslor få komma ut.

 

Jag tänker på dig hela tiden, på allt vi gjort tillsammans, du har visat mig världen, du har släppat runt mig genom nästan hela sverige, från Lappland till Skåne. Du har lärt mig så otroligt mkt & visat mig ännu mer. Vi har rest, sätt andra länder, utforskat olika kulturer & tittat på kulturella ting i dessa länger. Det uppskattades inte så mkt från min sida just då, när jag tyckte stranden var mer lockande men så här efter är jag så otroligt tacksam att du var så envis, tack vara dig har jag sätt så mkt som många aldrig kommer se.

 

Jag satt för mig själv här hemma & började tänka på att jag aldrig mer kommer få höra din röst, jag kommer aldrig mer få höra ditt värmande skratt  eller känna dina värmande kramar. Jag kommer aldrig någonsin igen få krypa upp i din famn i soffan & bara luta mig mot dig, jag har ingen att ta hand om länge, det känns så otroligt tomt att inte ha någon att ta hand om, saker jag tyckte var jobbigt förr saknar jag så otroligt mkt nu. Jag saknar att ta hand om dig, att hjälpa dig med alla saker, jag saknar att laga mat till dig & höra dig säga att jag är din mästerkock. Jag saknar ditt tjat på mig när jag var slö & jag saknar hur du kunde skrika på mig när vi bråkade men mest av allt saknar jag att höra dig säga att du ÄLSKADE MIG, när jag inser att jag aldrig mer kommer höra dig säga de orden fryser jag till is & tårarna strömmar ner för kinderna & jag ser knappt vad jag skriver just nu för det är alldeles suddigt framför ögonen. När jag ser mig skriva aldrig mer, vill jag bara sudda ut det & intala mig själv att jag har fel, men jag kan inte lura mig själv, det är sanning. Jag kommer aldrig mer få höra din röst live, jag har en film på mobilen som jag brukar titta på varje dag bara för att få höra dig prata & höra dig skratta. Är så otroligt lycklig över att jag har denna film på telefonen där du både pratar & skrattar den är värd så himla mkt för mig. Lyssnar på den dagligen för att inte glömma bort hur din röst låter.