Inom mig lever du kvar

Världen runt mig bara fortsätter som om inget har hänt, som om allt vore sig likt förutom att min mamma inte lever längre... Jag har så svårt att göra saker som jag själv tycker är roligt, för det känns fel att göra saker som är roliga nu. Jag har svårt att skratta för att det känns fel, jag känner ångest när jag känner lite glädje, får jag vara glad nu ?!
 
De är så mkt känslor & så mkt ångest som far runt i mina kropp just nu, jag känner mig otillräcklig på många sätt... Jag försöker vara stark, jag vill vara stark men i grunden är jag inte stark, i grunden är jag bara en vilsen & traskig människa...
 
Jag hade allt jag kunde önska mig, när folk funderade över vad jag saknade så fanns det inget... Jag hade min underbara familj, mina djur, mina vardag & mina vänner. Jag har det mesta kvar, men det känns som det inte spelar någon roll när min familj inte längre är komplett. Jag har ingen mamma längre, nästan alla mina djur placeras ut till olika hem & några har/kommer få somna in. Inget kommer bli som det var & jag kommer sakna min FAMILJ så otroligt mkt....
 
Vi får bygga upp något nytt, det kommer ta tid & det kommer vara tufft, vi kommer aldrig glömma eller sluta sakna men vi kommer gå vidare & se dina ljusa minnen. Du kommer för evigt finnas inom oss då en del av mig är du, vi delar samma blod.

KOMMENTARER


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: